Poem: En Anna Plats och Tid by Magnus Tannergren

myten säger:
att du strök runt gårdarna i trakten
att allt du berörde frös till is
och att du saknade dig själv

myten säger:
att du fångat Sorgen
mitt i dess flykt
och att du bär den
likt en amulett

myten säger:
att du gick genom isen
och att du sjönk till botten
utan att säga farväl

myten säger:
att när våren kom
draggade man efter kroppen
utan att finna något

(...)

jag tror inte vi kommer längre
väderstrecken har tagit slut

du har alltid sökt likt en pilgrim
ständigt sökt
en speciell mening
ett korn
med vilket du skulle ha siktat
över horisonten
som bågnar under tyngden
av din blick

(...)

kölden drar fukten
ur gräset
likt en ond tand

vägkorsningen
ligger likt ett krucifix
framför den hemvändande

Sorry, this is in Swedish, But I just found this poem so beautiful and I do Not have the heart to translate it to English....

From this talented person's blog: Reflector Against the Grain

xx
alice